Fiske i Snapphanebygd
Efter att deltagarlistan hade satt sig bestämde vi oss för att förlägga turen till Gustavsfors vid Helge Å i Småland. ”Vi” kom att bestå av Janne, Thomas Strisdberg m. familj samt undertecknad.
Visst Nappade Det 1980
Vissa av er kanske minns fiskeprogrammet ”Visst Nappar Det”som visades i SVT på 80- talet. Avsnitt #2 är faktisk filmat vid Gustavsfors i Helge Å, med Bengt Öste i huvudrollen. På den tiden gjordes ett seriöst försök att få till ett bestånd av utsatt Öring, denna tynade tyvärr sakta bort nu för tiden rör sig främst om utsatt Regnbåge. En och annan Öring simmar i ån och det lär även finnas enstaka exemplar av Harr, vilka är totalfredade.
Visst Nappar Det 2009
Janne och jag kom överens om att åka upp redan kvällen innan och övernatta i vandrarhemmet på Sjöstugans Camping, belägen vid Möckeln strax utanför Älmhult. Jag valde att köra MC, packade därför lätt och de ca 15 milen avverkades på knappa två timmar på Skånska och Småländska småvägar dekorerade av röda stugor med vita knutar utspridda i ett fagert landskap av spirande försommargrönska. Janne anslöt en timme försenad, vi hann nätt och jämnt bänka oss i restaurangen som var på väg att stänga trots att jag förvarnat om vår ankomst. Ett vänligt leende fick den polske kocken att skjuta upp den planerade tidiga hemfärden och att tota ihop det enklaste som fanns på menyn; dvs hamburgare med pommes. Några Mariestad Guld därtill satt fint, resten av kvällen ägnade vi åt att lösa universums problem. Nästa morgon fick vi tålmodigt vänta på att restaurangen skulle öppna för frukost. Turligt nog hade vi stämt träff först sen förmiddag med Thomas & co. Efter att ha rätat ut vissa förväxlingar angående mötesplats kom vi att sammanstråla vid fiskeautomaten vid ”E” skylten.
Helge Å är precis lagom till storleken, en dryg fluglina brett eller så och med en variation av pooler och snabbströmmande partier. Dagen bjöd på ett strålande försommarväder, solen sken från en i princip molnfri himmel. Vi var dock långt ifrån ensamma på plats och insåg att vi skulle behöva samsas med ett antal danska sällskap. Vi tacklade spöna, drog på oss vadarna och provade lyckan nedströms E skylten.
Janne och jag satsade på den västra sidan vilket visade sig förenat med en del besvär i form av sumpiga stränder och stundtals besvärlig vadning. Men belöningen hägrade: längre nedströms, ju glesare med folk. Efter ett par timmars fiske hade jag fått en fisk i kilosstorlek, övriga i sällskapet hade tyvärr inget att rapportera och danskarna verkade även de kammat noll så här långt. Vi bröt för lunch, på menyn stod korvgrillning och valfri dryck därtill. Efter en stund dök fiskeriintendenten upp och vi fick tillfälle till en föreläsning som avhandlade allt som fanns att lära ut om fisket i denna Å. Efter avverkad lunch och efter att ha tackat för tipsen återgick vi till fiske med förnyade krafter. Janne beslutade sig för att testa om Helge Å höll ett bestånd av tandgurkor och valde att aptera sitt spö med den största Muddler(?) vi någonsin skådat. Janne valde ut E-F sträckan som enligt uppgift skulle erbjuda en del fina gäddhålor, dock svårfiskade med fluga varför det fick bli lätt haspel. Någon madam blev det dock inte...
Jag höll mig till den ursprungliga planen, siktet inställt på regnbåge, med skillnad att nu fick det bli den östra sidan. De flesta danskar verkade ha tagit långlunch, alternativt hade de gett upp. Denna sida är betydligt enklare att fiska från, såväl vadande som från land och jag kunde fiska mig nedströms flera kilometer utan att stöta på någon, varken folk eller fisk.
Med en dryg timme kvar innan uppbrott ställde jag mig på sträckan som börjar vid E skylten. Denna börjar med ganska snabb ström och slutar i en böj där vattnet saktar ned i en djupare pool. På ett tiotal kast högg fyra fiskar varav två var i skaplig storlek och gjorde vilda hopp tvärs över poolen. Med tanke på att flera stått och fiskat precis där tidigare under dagen, utan resultat, får det anses som en märklig händelse. Man skall sluta när det är som bäst, vilket jag nästan gjorde. En timme och femtio resultatlösa kast senare var det dags för uppbrott. Vädret hade slagit om och ett tätt molntäcke fick mig att misstänka att regn var på G - vilket också blev fallet. Dock lyckades jag lotsa mig hem mellan två regnoväder och hann precis ta mig innanför dörren när himlen öppnade sig. Ibland har man tur...
SVT Öppet Arkiv: Visst nappar det i Helge Å
SKK Blog: Visst nappar det i Helge Å
